Chesapeake Sweden

Vad är Degenerativ Myelopati(DM)?

DM är en progressiv ( fortskridande) neurologisk sjukdom som leder till att vävnaden i ryggmärgskanalen förstörs. Hundar som drabbas av DM uppvisar i begynnelsen symptom på hälta och svaghet i bakbenen som slutligen når ett stadium då hunden ej längre kan gå. DM har diagnostiserats hos flera större raser som funnits ha en genetisk koppling till Schäferhunden ( se Schäfervinglighet). Det finns visa tendenser som pekar på en ökning av DM hos Chesapeaken, dessa är dock till dags dato ej bekräftade.

OFA( Orthopedic  foundation for animals)kan i dag erbjuda ett gentest för DM. Detta är vi givetvis glada för men många frågor finns fortfarande kvar.

Hur går jag tillväga för att testa min hund?

Gå till  OFA’s web sida för  DNA testning http://www.offa.org/dnatesting/

Längst ner finner du information och länkar.

Du som har en hund, som är 10 år eller äldre, eller en som uppvisar symptom på DM kan kostnadsfritt  skicka in blod till forskningsteamet. DR. Long som undersöker hur DM specifikt påverkar Chesapeaken tar också tacksamt emot blod.

http://www.amchessieclub.org/myelopathy.html

Är det ett definitivt test för DM?

Nej, detta test är ett gentest som påvisar förekomst av en gen som man funnit i hög frekvens hos undersökta hundar som uppvisat symptom på DM. Detta har kunnat länkas till Chesapeakes genom att undersöka celler från ryggmärgskanalen hos sjuka hundar efter det att de avlivats. Det skall poängteras att det finns hundar som bär på den dubbla genuppsättningen ( at risk- affekterade) som ej uppvisat symptom på DM ( ej insjuknat). De hundar som har testats som bärare( enkel uppsättning av den affekterade genen-bärare) och de som ej burit på genen kommer med största sannorlikhet ej att drabbas av DM, men man kan idag inte säga något med 100% säkerhet.

Varför kan man inte säga med säkerhet att hundarna ej kommer att insjukna som man kan med t.ex PRA testet?

 Det beror på att den bakomliggande genetiska orsaken är mycket olika. När det gäller PRA är arvsgången klarlagd. Den är en recessesiv sjukdom,  en singel gen mutation, där endast ett genpar orsakar PRA. Ett recessivt arvsanlag är ett arvsanlag som måste ärvas från båda föräldrarna för att det ska slå igenom. Ett ensamt recessivt anlag märks inte. Endast om båda kromosomerna i kromosomparet har det recessiva anlaget syns det på individen. Den som bär på ett recessivt anlag kan dock föra det vidare till sina barn.

Många sjukdomsanlag är recessiva. Oftast är det recessiva anlaget helt enkelt en gen som genom mutation blivit obrukbar, och inte längre går att använda som mall för att tillverka det protein som genen kodar för. Därför är förekomsten av ärftliga sjukdomar större i inavladade populationer, både hos djur och människor.

Det betyder att om en hund inte har denna gen prcd- PRA i dubbel uppsättning kommer hunden inte insjukna i PRA oberoende av andra faktorer.

Tidiga forskningsresultat pekar på att DM troligtvis har flera gener som är involverade i utvecklandet av sjukdomen, och att flera andra faktorer också spelar in, b la. miljön. DM är således en polygen sjukdom. Vad vi vet idag är att hundar med mutationen i dubbel uppsättning ( affekterade = A/A)löper större risk att utveckla DM än de som inte har den.

Kan en hund som är bärare(N/A) eller affekterade(A/A) användas i avel?

Det är viktigt att inte dra några förhastade slutsatser i detta tidiga skede av forskningen. Tidiga resultat pekar på att genen finns hos en stor del av chesapeake populationen. Detta samt att den förefaller vara av polygygen art där fler faktorer inverkar kan man inte dra någon definitiv avelsrestriktion. ACC rekommenderar att undvika att para affekterade med affekterade eller med bärare, och också undvika att para bärare med bärare. Denna rekommendation kan komma att ändras allt eftersom forskningen fortskrider och mer information framkommer hur DM påverkar vår ras.

Som alltid då man planerar en parning, måste helheten tas i beaktning, och inte bara fokusera på en eller att par saker. Allteftersom fler och fler hundar testas kommer vi få en bredare bild av hur pass mutationen är spridd. Skulle fallet vara att en stor andel av populationen bär på anlaget kan det bli praktiskt omöjligt att helt utesluta bärare och affekterade ur genpolen.

Varför behöver vi fortsätta att forska, är inte gentestet det vi sökt?

Den här forskningen baserades på flera olika problem; Finns DM hos Chesapeaken, hur många är affekterade och att utveckla ett gentest om det visade sig att Dm fanns hos rasen. Svaret på den första frågan var JA, DM finns hos Chesapeaken , det finns också en population av affekterade hundar, dessa i sin tur har bidragit till att gentestet kunnat utvecklas.

Men forskningen har också visat att denna sjukdom är mycket komplex, och omfattas troligen av ett antal olika gener, och påverkas förmodligen också utav miljöfaktorer. Det är därför viktigt att fortsätta den påbörjade forskningen för att kartlägga hur sjukdomen påverkar Chesapeaken specifikt. Det är också viktigt att försöka utröna vilka andra faktorer vi behöver undersöka innan vi beslutar vilka hundar som skall/ inte skall gå i avel.

Alla bidrag till forskningen välkomnas varmt.

The ACC Health Committee och  ACCCT  kommer att uppdatera informationen allt eftersom forskningen fortskrider.

Komplett förteckning över testade hundar ( vars ägare godkänt publicering)finns på www.offa.org

Testade svenskfödda/ svenskägda hundar:

Normal(n/n)

Carrier(n/a)= Bärare

At risk (a/a)= affekterad

CHESLOOK SUGAR PLUM     Reg.nr/Reg.no S33864/2008      Normal ( N/N)

REDLION'S FIRST NAVY JACK MM Reg.nr/Reg.no S69452/2007 Normal ( N/N)

Hundar efter fria föräldrar

ARNAC BAY SUSSEX C D S35346/2002

 E Quail Runs all the Way To Penrose( N/N) U Arnac Bay Pride (N/N)

--------------------------------------------------------------------------------------------------

Har du frågor eller synpunkter på innhehållet på denna sida kontakta rebeccarydell@hotmail.com